Rafael Olin (1937-2004) verkade som pressfotograf på Vasabladet 1961-1971. Hans negativsamling omfattar ca 100 000 bilder och finns bevarad vid Österbottens traditionsarkiv.
Olin hade planer på att ge ut fotoboken ”Det Vasa som försvinner”, men hann aldrig förverkliga den. Hans tanke var att jämföra stadsbilden i Vasa på 1960-talet och 2000-talet. Webbutställningen Vasa förr och nu presenterar 42 utvalda motiv ur Olins produktion parallellt med motsvarande motiv fotograferade 40-50 år senare. Bilderna från 2009-2012 är tagna av Kai Martonen.
Ta gärna kontakt med oss om du har frågor eller kommentarer om bilderna.
Välkommen på en rundtur i Vasa!
Starta webbutställningen genom att klicka på pilen till höger.
Det kännspaka jugendhuset som byggdes 1902-1904 i hörnet av Hovrättsesplanaden och Rådhusgatan har inrymt både Vasa Aktiebank och Helsingfors Aktiebank. Sommaren 1969 snyggades esplanaden upp, de gamla pilträden fälldes och nya björkar planterades i stället.
Kurteniahuset är uppkallat efter kommerserådet och bankdirektören Joachim Kurtén. Ålandsbanken delar numera den ursprungliga banklokalen med restaurangen il Banco. De företag som ännu finns kvar och driver affärsverksamhet i gatuplanet är Wikmans bilskola, Finlands resebyrå och konfektionsaffären Kujansivu.
Ljusrappade bostadshus i två våningar utsmyckade med klassiska ornament och placerade med långsidan mot ”hästgatan” var typiska för den nya staden Vasa. I det lilla trähuset verkade bland annat Majaniemis tvätt- och strykinrättning. Längst till vänster ståtar Finlands Banks hus som sedan 1952 även inrymde biografen Ritz.
Finlands banks hus står fortfarande oförändrat kvar, men har fått sällskap av ett höghus med flygelbyggnad. I den gamla biografsalongen bedriver numera föreningen Skafferiet annan kulturell verksamhet. Gatan asfalterades under 1960-talet.
Gårdsbyggnaden som uppfördes på 1860-talet för Vasa stads rådhus användes ännu 100 år senare av Vasa svenska lyceum. I byggnaden fanns då en bostadslokal och skolans gymnastiksal med tillhörande omklädningsrum.
För att åtgärda utrymmesbristen i lycéet uppfördes 1963 ett annex till läroverket på samma plats där gårdsbyggnaden tidigare hade stått. Numera är Vasa Övningsskola inhyst i lokaliteterna.
Skolbyggnaderna på Skolhusgatan har, förutom småskollärarseminarium, inhyst en handfull andra skolor i staden. Till höger syns byggherren och tegelfabrikören Juho Mynttis hus med firmamärke på gaveln. Tegelhuset är ritat av arkitekt A.W. Stenfors och uppfört 1910.
Blandning av gammalt och nytt. För att lätta upp den kompakta fasaden har bostadshuset försetts med en låg tillbyggnad, placerad vid den forna gårdsportens plats. Firmamärket på grannhuset är gömt bakom nybygget.
Skolbyggnaden längs gatan var försedd med två ingångar från gårdssidan. På tomten fanns en typisk innergård från förra delen av 1900-talet, överbyggda trappuppgångar och en uthusrad innehållande förråd, vedlider och bekvämligheter längre in på gården.
Tomtutrymmet har utnyttjats maximalt. Nybygget är uppfört vägg i vägg med det äldre rappade tegelhuset. Nere till vänster syns en del av grannhusets stenfot.
Huset i hörnet av Hovrättsesplanaden och Skolhusgatan byggdes som privat familjebostad. År 1951 donerade kommerserådet Frithjof Tikanoja sitt hus och sin unika konstsamling till Vasa stad. Hemmet omvandlades till museum. Tikanojas konsthem invigdes i december samma år. I bakgrunden uppförs Vasa Lyceums annexbyggnad.
Efter putsning och målning av fasaden samt anskaffning av skylt, ledstång och belysningsarmatur i yttre trapphuset, har konsthemmet blivit en harmonisk oas i gatubilden.
Boningshuset mitt emot Vasa hovrätt hörde till de äldsta husen i staden. Stadsborna döpte huset till Paradiset, möjligen på grund av tidigare ägares vurm för blomsterodlingar på tomten. Grannhuset på Strandgatan 10 fick namnet Eden, en språklig pendang.
Det nya höghuset Paradiset uppfördes i mitten av 1960-talet. Strandgatan är fortfarande stenlagd, en miljövänlig åtgärd som bevarar kulturmiljön och verkar dämpande på genomfartstrafiken.
Husen i korsningen av Brändövägen och Sundsgatan byggdes som privata boningshus av högre industritjänstemän. Området bjöd på en vidsträckt vy över Brändö sund och båtvarvet på Smulterö.
”Höga punkthus ger Brändö ståtlig siluett. Åtta hus i sju våningar, ritade av arkitekt Erik Kråkström, kommer med tiden att resa sig på strandområdet.” (Vasabladet 14 maj 1964).
Planen för Sundsgatan från mitten av 1960-talet visar den moderna tidens arkitektur och byggnadsideal.
”Dahlinsbacken är bäst i världen, här vill jag bo hela mitt liv”, säger sexåriga Marita i maj 1966 till Vasabladets reporter. Området har fått sitt namn efter sjömannen Dahlin som bodde vid Metviksstranden intill. Det äldre trähusbeståndet som saknade rinnande vatten och bekvämligheter revs under senare delen av 1960-talet.
På fotografiet av Dahlinsbacken taget 2011 kan man se att stora delar av Metviken har fyllts igen och blivit ett omtyckt rekreations- och parkområde.
”Opraktiskt är det gamla trärucklet på gravgården i Vasa. Där finns inget utrymme för kransar och det är trångt och besvärligt vid begravningar. Nej, ett värdigt, vackert kapell borde snarast byggas” (Vasabladet 21 november 1964).
I dag fungerar stenfoten av det rivna kapellet som fundament för minneslundens gravljus. En minnesplatta talar om för besökaren att det tidigare har funnits ett kapell på platsen. Ett nytt kapell byggdes på Nya begravningsplanen, ett stenkast österut.
Finska Motorfabrikens Aktiebolag grundades 1920. Under årens lopp tillverkades här 19 olika slags motorer, bland annat motorer till de populära Sisu-lastbilarna.
Det enda som påminner om verksamheten på den tidigare fabrikstomten är namnet på området, Olympiakvarteren. De sista resterna av motorfabriken revs 1988.
Företaget Österbottens kött var strategiskt placerat vid norra infarten till Vasa. Till vänster syns järnvaruhandeln Teräs lagerbyggnad och mitt i bild skymtar taket på den gamla busstationen.
50 år senare har företagen antingen upphört med sin verksamhet eller omformats och flyttat bort från Smedsbyvägen.
Viadukten över järnvägsspåren byggdes 1932 och breddades 1964. Vasa yllevarufabrik vid Vasaesplanaden 24 blev klar 1929. Till höger syns gaveln av en tidstypisk kiosk i funkisstil från förra delen av 1900-talet.
Infarten mot Vasa salutorg har genomgått stora förändringar. Den livligt trafikerade leden, som numera kantas av affärskomplex och höghus, löper genom staden ut mot Vasklot hamn och Sundom. Yllevarufabriken har under senare år omvandlats till bostäder.
År 1909 uppfördes det stenhus mitt emot järnvägsstationen, där hotell Astor är inrymt. Det byggdes som hotell och övertog den kundkrets av resande som tidigare hade inkvarterats i ett äldre hus, Järnvägshotellet, på samma tomt.
Efter restaurering och avvägd färgsättning framträder den utsmyckade fasadens gipsdekorationer i nyrenässans.
Vy över korsningen Hovrättsesplanaden och Stationsgatan, med järnvägsstationen och tillhörande lagerbyggnad till höger. Huskomplexet i mitten av bilden inrymmer stadens huvudpostkontor som invigdes 1952.
Till höger den skyddade järnvägsstationen, som togs i bruk när det första tåget till Vasa anlände från Tammerfors i oktober 1882. Den händelsen hälsades av skarp salut med kanonskott. Numera inrymmer det forna perrongområdet stadens nya resecenter.
I fabriken Tiklas Oy framställdes i huvudsak kostymer och skjortor. Under ett flertal år tillverkades också arméns kläder och delar av innehållet i statens moderskapslådor här. Det första företaget på området var en tobaksfabrik, uppförd 1908-1913.
Den gamla textilfabriken inrymmer numera Svenska Handelshögskolan i Vasa.
Butiker för hushållens vardagsuppköp fanns i nästan varje kvarter. Pax, Da Capo, Koff och Step samsas om reklamutrymmet på ytterväggarna.
Numera är kvartersbutikerna borta och byggnadsrätten på tomterna utnyttjas maximalt.
Arbetarrörelsens hus ”Elvan” uppkallades efter adressen Biblioteksgatan 11. Elvan var under 1960-talet en populär plats för tillställningar av olika slag, som danser och konserter.
Numera kvarstår ”Elvan” endast som en klubblokal i höghuset på samma tomt.
Vasa Telefonförenings nybygge vid Skeppsgatan 7 blev färdigt 1898. Husets sandstensimitation som efterliknar mellaneuropeisk tegelrenässans väckte uppmärksamhet redan i byggnadsskedet.
Det röda tegelhuset på Glasberget är skyddat och används ännu idag av efterföljarna till företaget Vasa Läns Telefon.
Kvartersbutiken Acko, på backen före Brändö bro och granne med stadens vandrarhem, längst till vänster i bild, hade en trogen kundkrets ännu på 1960-talet.
Den gamla andelshandeln Acko har blivit en Siwa butik. Stadens vandrarhem är numera skyddsmärkt och fungerar som bostadshus.
Gammalt och nytt sida vid sida på Kyrkoesplanaden 1961. Under byggnadsskedet utnyttjades rivningshuset som arbetsbarack.
Ett sätt att skapa en luftigare känsla i stadsmiljön är att anlägga ett grönområde mellan bostadshus och trottoar.
Jugendhuset i hörnet av Skolhusgatan och Biblioteksgatan byggdes som privatbostad för ångkvarnsdirektören Victor Bruun med familj. Huset förevigades före rivningen 1968.
På den Bruunska tomten uppfördes både ett privathus, till vänster i bild, och ett höghus med långsidan mot Biblioteksgatan.
Två skolpojkar korsar Sandögatan i närheten av Vasabladets redaktion. Ännu 1968 var det vanligt att skida längs esplanaderna i Vasa. Det enklaste sättet att förflytta sig till skidspår och skidbackar var att spänna på skidorna redan vid hemknuten.
År 2012 är både de gamla bostadshusen och skidspåren borta. Det röda tegelhuset i bakgrunden byggdes av stadsarkitekt Setterberg som tullkammare vid inre hamnen. K-butiken Strandkvarnen är uppkallad efter Vasa ångkvarn i grannkvarteret.
Sandögatan i vinterskrud, flankerad av äldre trähusbebyggelse.
Förändrad gatubild. Trähusen har fått ge plats åt nybyggen i olika stilar. Endast ett fåtal hus har bevarats, bland dem Vasa brödfabrik, vars gavel och skorsten syns i mitten av bilden.
Snickarglädje i stadsmiljö. Torn och tinnar prydde hörnhuset som inrymde företagen Koistinen och Vaasan Uusi Pesula. De fick sätta lapp på luckan när huset och tomten köptes upp för rivning och nybyggnation.
”Utvecklingen går framåt, alla små pittoreska dragiga trähus får ge plats åt föga estetiska stenkolosser, det kallas för framtidsanda. Det senaste offret är hörnhuset Sandögatan - Handelsesplanaden. Tomten köptes igår och planeringsarbetena har redan påbörjats, enligt dessa skall på nämnda tomt så småningom uppstå ett bostads- och affärshus” (Ur Vasabladet den 29 juni 1963).
I det utsmyckade affärshuset på Handelsesplanaden 9 fanns bland andra fotografiateljé Nyblin, partiaffären Sampo och en bilhandel med utställning på gården. I huset till vänster hade grossistfirman Pika Tukku sina lokaliteter.
I slutet av 1970-talet köpte Sampokoncernen upp halva kvarteret och lät riva de gamla byggnaderna. De nya byggnaderna uttrycker den moderna tidens arkitektoniska strömningar.
Den centralt belägna torgkiosken som byggdes 1952 ägdes av Röda korset finska avdelning i Vasa. I folkmun kallades den Invalidkiosken, senare ägarbyte gav den namnet Bollkiosken.
Trots att torgkiosken hade skyddats i stadsplanen, revs den och ersattes av en större byggnad med utrymme för matservering.
Gatan mellan torget och järnvägsstationen kantades av olika affärshus. Till höger i bild ses Gloria, som med sin turkosa kakelinredning blev utnämnd till Nordens stiligaste biograf.
Denna del av Hovrättsesplanaden är numera gågata och domineras av ett affärskomplex, som upptar nästan hela kvarteret. Biografen Gloria finns kvar, men har flyttat längre ner på gatan. Också delar av den tidigare körbanans stenbeläggning har bevarats.
Ett stenkast från torget fanns Kumlinska gården. I huset verkade tidigare bland annat tidningen Vasa Posten. På 1970-talet fanns företagen Westerlunds musikaffär, Sähkö ja Kamera Oy, Elli Pietilä, Viva kemikaliehandel, beklädnadsaffär Kansa och Kangas-Neule.
Nya tider, nya företag. De internationella influenserna avspeglar sig i gatubilden, också genom företagens namn.
En solig vinterdag fångades stadslivet på Storalånggatan på bild. Gatan präglades av flera olika byggstilar, från gamla trähus till nybyggda affärspalats.
Gatans karaktär har bevarats trots att största delen av byggnadsbeståndet från 1960-talet är utbytt. De små affärshusen, längst till höger i bild, står ännu kvar.
En av stadens trafiktätaste korsningar har utrustats med skyddsräcken för fotgängarna. Här möttes stadens genomfartstrafikleder från norr och söder. I bakgrunden syns nedre torget med affärshusena Unitas och Commerce i mitten.
I och med införandet av trafikljus och omfartsleder har trafikflödet delvis omdirigerats.
En försvunnen stadsmiljö i stadens centrum. Affärskvarteret mellan torget och stadshuset är ett av områdena i centrum som har förändrats mest sedan 1960-talet.
Det äldre affärskvarteret förenhetligades på 1960-talet genom tillkomsten av Rewell Center.
Vid sidan av den nybyggda Vasklotbron reserverades plats för ett minnesmärke över Finlands flygstridskrafter. I bakgrunden syns en av stadens småbåtshamnar och till höger Vasa länsfängelse, det så kallade Strandhotellet.
Minnesmärket Örnen avtäcktes 12.10.1969, en månad efter skulptören Kalervo Kallios död. Sockeln är tillverkad av röd granit från sydvästra Finland. Under 50 år har stadens strandsiluett märkbart förändrats.
Borgmästare Victor Cajanus lät bygga sitt hus Cajaneborg i hörnet av Strandgatan och Fredsgatan 1892. På bilden från 1969 syns ingången till en allmän bastu, kallad Mynttis bastu eller Strandbastun.
Då Cajaneborg revs saknades konkreta planer för ett nybygge. Idag finns endast en parkeringsgrotta på den plats där det gamla huset en gång stod.
Husen på Strandgatan 21, ritade av arkitekt A.W. Stenfors var inflyttningsklara kring sekelskiftet 1900. Hörnhuset i nyrenässans skiljer sig markant från grannhusets både spetsbågade och rundade fönster. Även den ”dubbla” stenfoten avviker stilmässigt. Kanske ett beställningsverk?
År 1942 flyttade Evangeliska folkhögskolan till hörnhuset vid Strandgatan och Korsholmsesplanaden. Grannhuset i mitten av kvarteret fick ge plats för skolans tillbyggnad, som invigdes 1964.
Gatuarbetet utanför porten till Vasa centralsjukhus täpper till trafiken på Skolhusgatan. Portfundamentet till vänster vittnar om tidigare trafikproblem i korsningen.
Också här har merparten av den äldre bebyggelsen rivits för att ge plats åt höghuslängor.
”Fylgias hem för de gamla” flyttade 1898 till hörntomten vid Handelsesplanaden 32. Föreningen Fylgia fick huset, som byggdes till under början av 1900-talet, som donation av en lokal köpman.
År 1969 flyttade Fylgia ut och lämnade det kännspaka huset för ett nybygge på Skolhusgatan 34. I enlighet med den nya planeringen av Handelsesplanaden placerades höghusen med gaveln mot esplanaden.
Tomten på Skolhusgatan 34 var en typisk stadsgård med uthus och planteringar på gården. Den här sortens gårdsgrupper försvann successivt ur stadsbilden på 1960-talet.
Åldringarna på Fylgia flyttade in i ett nybygge som uppfyllde samtidens önskemål och krav på en adekvat vårdinrättning. Den ökade verksamheten fordrade tilläggsutrymmen som man bland annat löste genom att bygga på höjden.
”Åter skattar en del av det äldre Vasas ansikte åt förgängelsen. Det är huset på Handelsesplanaden 34 som i dagarna rivs och skall bereda plats åt ett 6-vånings höghus och i anslutning till detta en envånings butiksflygel. Ritningarna till det första huset på tomten godkändes i oktober 1883” (Vasabladet 8 november 1963).
De enda husen som återstår från den tidigare stadsplanen syns i till vänster i bild. De har skyddats genom initiativ av husägarna.
Den äldre utfarten söderut längs riksväg 8 passerade Sandvikens grönområden. Sandvikens fotbollsplan fick ge rum åt motorvägen som byggdes i mitten av 1960-talet höger om den äldre trafikleden.
Idag förenas äldre och nyare Vasamiljöer på olika sätt. Här fungerar en del av den gamla riksvägen som gångbana och cykelled.